Ett trolskt vargaland  Insvept i höstlig mantel  Utav tussmörkrets sfär  Ur sagans natt det stillsamt föddes  Likt nordanvädrets färd  Genom lövsalars prakt    En äventyrsfärd  Med drömmande tjärn och förrädisk myr  Där fjällväggar rest sig omkring  Och fimbulkölden lystet lurar  Där vargkörers klagohymn  Är pulsslag i mitt hjärta    Tronad av det bitterljuva rikets mäktiga lugn  I urskogens lavklädda pelarhall  Jag strävar längst vandringsstråken  I blåst och norrskenslyster    Vid synviddens rand  Ligger vitterdimmornas dok  Så tungt över trollbergens trakt  Togligt faller nu snö över norrland  Och gyller ås och stam  Vintern sänker sig ner    Oktobersnön täcker nu bygden  Stormarna river och sliter  Och i den dödolgres hamn  Skall blodet tjäla sig  När det obanade islandskapets vrede vaknar.    Jag strävar längst vandringsstråken  I blåst och norrskenslyster  Och de tvärvulna frostnätternas ankomst  Känns som själabalsam    Mot söder jag vandrat  Att skåda dess vida slätter  Då ett gastavred så lömskt Jag vände så mot norr  Och fann min själafrid