Det var på bussen med samma folk som var dag   Sprakade i högtalarna och chauffören sa:   God morgon mitt herrskap hur står det till?   Ni är välkommna fram och säga vad ni vill   Bussen skakade det blev tyst en minut   Folket såg sig om sen reste sig någon tillslut   Fram steg en flicka på 20 år sådär   Log sakta å sa:      Låt mig säga som det är, det e skit med allt   När jag vaknar på mornarna så är allt så kallt   Och slår jag på TVn för att roa mig en stund   Får jag kämpa länge för att hålla spyan kvar i min mun      Flickan gick och satte sig allt blev tyst igen   Fram steg en herre och buga sig   Han talade sakta med klar och saklig röst   Och sa till folket:      Om det kan vara någon tröst i all misär   Så måste vi lära oss att leva me de här   För utan jobb och pengar måste alla hjälpa till   Att riva dom murar som får oss att sitta still      Bussen kokade alla ville säga sitt   Någon tog micken och sa mitt namn är papa pitt   Jag vill säga som det är    Att leva nu och här   Är inte alltid så lätt   Så nu kliver vi av   Tar ledigt idag   En picknick på djurgårdsslänt      Med bröd och vin    Låt oss fira dagen den är ju så fin   Ska vi riva murar så låt oss börja här   Ta varandra i handen och sjung så här:   Vi har tröttnat på att jobba på att slita, sitta still   Från och med idag så gör vi allt som vi   Gör vi allt som vi, gör vi allt som vi vill