Han fångade sparken med huvudethan hade tänkt alla tankar ändåHan stod inte upp när han fick denför full för att ens kunna gåLångsamt glömmer man bort alltockså pojkar i manchestertygmen jag minns våra skrikiga stolar i köketoch virveln på min kula av porslinMin vän hade kritvita tänderHans kläder luktade rökSå levande att det ibland kännssom om det är jag som är dödRefr.En blank danklåg så tungt i min handEn dank FrankJag kommer aldrig närmare än såEn blank förmiddag i handen på FrankHan fångade sparken med huvudetSom att nicka en fotboll i målSom att kasta en sten högt över takenoch klättra dit ingen kan nåLångsamt glömmer man bort alltockså träskor och gul blend i smygmen inte saker han sa som gjorde mig störreinte så blygPå hans jacka satt fyra märkenHjältar i glittrande tygSlade Kiss Bowie & Sweet, året när pinups var nyRefr.Nu är jag större, nu är jag äldre än duNu är jag större, större än du....

 

back to top