Om dunkel stig i mångmilaskogar förtäljs i bergasagan   En snårig led som kantas av gyger som har blivit til sten   I grenars verk av vindars iver höres ödslig klagan   Vad lurar bortom nästa krök, bortom irrblossken?   Din rädslo äro större än att bliva rovdjursföda   När du trampar stigens väg i mystisk labyrint   I ringlande vandring svår, en ändlös trälamöda   Genom kitteldalens djup upp mot högan klint      Vid dess slut den digra skugga fägnar mänskligt öga   Lockar trolskt i aftonbärgring med borglik silhuett   Med vindbrygga över vallgrav tornen prålar höga   Som från en fyr det starka ljusspel äreporten beklätt   Ett avskorligt kungadöme i molnens vida kappor   Nedanför nu synes vandra midnattflammans hov   Tunga steg uppför bergets forna tempeltrappor   När drängsol går i himlen högt, de prisar nattens lov      I trollslottet   Trollslottet, sagovindars boning   Trollslottet   Trollslottet      Skuggornas runokväde ifrån denna klunga   En dyster hymn av malmklangsstämmor ifrån hedna valv   De grymvulna urtidstroll i norränt mål nu sjunga   För denna urlivsformens väsen själva berget skalv      Som villebråd i stenlagt rike nidfullt du beskådas   De omvända synens bilder, även dina ord   Och aldrig skall du från urtidsborgens klor benådas   Ty du bjöds på glömskebrygd vid trollkungens bord      I trollslottet   Trollslottet, sagovindars boning   Trollslottet   Trollslottet